Joanne Deborah Byron föddes i New York 1947 och tillbringade delar av sin uppväxt i det segregerade North Carolina. Hon gick senare på community college, motsvarande folkhögskola, på Manhattan där hon hamnade i aktivistiska sammanhang och lärde sig om både socialism och internationella självständighetskamper.
Byron lockades av idén att kampen mot rasism är ineffektiv om kapitalismen inte samtidigt bekämpas. Men hon anslöt inte till de socialistiska grupper hon kom i kontakt med, främst för att hon irriterade sig på att de tenderade att ha vita äldre medlemmar som självbelåtet trodde sig ha alla svar på hur svarta amerikaner skulle nå frigörelse.
Efter folkhögskolan började Byron på City College of New York där hon träffade Louis Chesimard, en annan elev som delade hennes politiska och revolutionära engagemang. De gifte sig 1967, men relationen blev kortvarig. JoAnne Chesimard, som hon nu hette, tillbringade all sin tid i skolan eller med att delta i olika politiska möten och demonstrationer. Hennes man, som hade hoppats att hon skulle vara en traditionell hemmafru, fick snopet acceptera att det enda hon mäktade med i köket var att koka spaghetti. Paret skilde sig efter drygt ett år.
JoAnne Chesimard, fri från äktenskapet, bestämde sig därefter för att ta sig till Oakland i Kalifornien, staden där medborgarrättsorganisationen Black Panthers hade grundats ett par år tidigare och som var ett nav för radikala idéer.
Chesimard sökte upp grupper som Red Guard Party, unga kinesamerikaner som bland annat kämpade mot de hemska förhållandena i Chinatown i San Francisco, och Brown Berets, en chicanoorganisation som var emot Vietnamkriget, engagerade sig i kampen mot polisbrutalitet och protesterade för bönders rättigheter.
Att sammankoppla kamper över ”rasgränserna”, och till och med hitta beröringspunkter med frigörelserörelser i Afrika, Sydamerika och Asien, var på tapeten för den amerikanska medborgarrättsrörelsen i slutet på sextiotalet. Och för Chesimard var det självklart att leta sätt att samarbeta på.
Från Black Panthers till Black Liberation Army
Men den viktigaste gruppen för JoAnne Chesimard att komma i kontakt med var alltjämt Black Panthers, vars politik, kompromisslösa retorik och iögonfallande mode inspirerade henne. Hon besökte organisationens högkvarter, lärde känna flera av medlemmarna och utförde diverse ströjobb för dem. Men hon blev inte medlem.
Det förändrades i takt med att hon följde de amerikanska myndigheternas uppmärksammade försök att fängsla Black Panthers-medlemmen Angela Davis i början på sjuttiotalet. Chesimard lovade sig själv att hon skulle ansluta till Black Panthers Harlemfilial när hon kom hem till New York.
Runt samma tid började JoAnne Chesimard kalla sig Assata Shakur, ett namn hon som självidentifierad afrikansk kvinna kände bättre representerade henne. Hennes första jobb som Black Panthers-medlem var på organisationens vårdavdelning. Där bokade hon in tandläkarundersökningar, lärde ut första hjälpen och informerade om sicklecellanemi.
Hon jobbade senare med organisationens berömda frukostprogram för samhällenas unga ekonomiskt utsatta skolelever. Som del av programmet samlades Black Panthers-medlemmar i innerstädernas kyrkor och medborgarlokaler tidigt om morgnarna för att laga mat, så att områdenas fattiga barn slapp gå till skolan hungriga.
Med tiden kom dock Shakur att bli mer och mer missnöjd med Black Panthers ledning och inriktning. Hon upplevde att det saknades utrymme för konstruktiv kritik och att organisationen präglades av bristande rutiner, problem som förvärrades av den paranoia som tog rot bland medlemmarna som ett resultat av FBI:s infiltrering och söndringstaktiker. FBI såg Black Panthers som en samhällshotande inhemsk terrororganisation, och som del av det olagliga och då ännu okända COINTELPRO-programmet försökte man söndra och sabotera gruppen.
Men Chesimard besvärades också av Black Panther-rörelsens manschauvinism och upplevde att kvinnor rutinmässigt tilldelades underordnade roller.
1971 hoppade hon av och anslöt till Black Liberation Army (BLA), en grupp vars storlek, våldskapital och betydelse är omstridd. Polisen stämplade den som en beväpnad urban gerillarörelse och ibland som en regelrätt terrorsekt vars mål var att mörda poliser.
Myndigheterna utmålade Assata Shakur som Black Liberation Armys ”själ” och i medierna kopplades gruppen till en rad mord. De beskylldes även för att finansiera sin organisation genom bankrån.
Själv beskrev Shakur BLA som en folkrörelse skapad som en reaktion på förtrycket av svarta människor, i vilken man inte räddes självförsvar. Hon menade att de endast sökte svartas frihet och självbestämmande. Enligt Shakur var BLA inte ens en formell organisation, utan ett löst sammansatt nätverk av svarta revolutionärer. Hon hävdade att rörelsen beskylldes för alla möjliga brott som en del av en medial svartmålningskampanj.
Det är än idag inte helt kartlagt hur Black Liberation Army startades. Troligtvis fick rörelsen tillskott av nya medlemmar som en följd av FBI:s motarbetande av Black Panthers. I sitt manifest från 1975, sedan BLA gjort ett försök att centralisera sin organisation, angav gruppen antikapitalism, antiimperialism, antirasism och antisexism som rörelsens ledord.
Skjutningen vid New Jersey Turnpike
Natten till den 2 maj 1973 åkte Assata Shakur bil tillsammans med två andra BLA-medlemmar, Zayd Shakur och Sundiata Acoli, längs en motorväg i New Jersey. Bilen stoppades av två delstatspoliser för fortkörning. Versionerna av vad som hände sedan går isär.
Klart är att Zayd Shakur och den ena polisen dödades i skottlossningen som utbröt. Assata Shakur och den andra polisen skottskadades. I kaoset flydde Assata Shakur men tillfångatogs efter trettio minuter, medan Sundiata Acoli var på flykt i trettiosex timmar innan även han greps efter ett massivt pådrag.
Assata Shakur fördes till sjukhus i kritiskt tillstånd och förhördes från sjukhussängen. Hon vidhöll att hon inte var den som hade skjutit. Enligt Shakurs vittnesmål utsattes hon för regelbunden misshandel av poliserna som vaktade henne så fort sjukhuspersonalen lämnade rummet, något poliserna själva tillbakavisade. Hon flyttades därefter till häktet.
Ivriga att neutralisera en av Black Liberation Armys frontfigurer anklagade staten Shakur för en mängd brott under de kommande åren, allt från bank- och personrån till kidnappning och mord. Sju av fallen gick till rättegång och i sex av dem undgick hon straff, antingen genom att frikännas, brist på bevis eller på grund av rena teknikaliteter.
Men i det sjunde fallet såg staten sin chans. Trots att Sundiata Acoli, den andra BLA-medlemmen som överlevt skottlossningen, redan dömts för mordet på delstatspolisen argumenterade åklagaren för att Assata Shakurs närvaro under brottet skulle klassas som medhjälp till mord, oavsett om det var hon som hade skjutit eller inte. I februari 1977 inleddes den nio veckor långa och medialt uppmärksammade rättegången.
Vittnesmålen var motstridiga. Shakur hävdade att hon varken hade skjutit poliserna eller ens hanterat ett vapen, utan haft armarna i luften när hon själv sköts av polisen. Den överlevande polisen påstod i sin tur att Shakur varit den första att avlossa skott.
Shakurs advokater kallade en neurolog och en patolog, som båda vittnade om att hennes skador tydde på att hon hade haft händerna i luften när hon sköts. Alla femton jurymedlemmar var vita amerikaner och fem av dem hade personliga relationer till andra delstatspoliser. Den 25 mars 1977 dömdes hon till livstids fängelse för mordet.
Tiden i fängelse
Efter domen flyttades Assata Shakur till fängelseön Rikers Island i New York. Under rättegångsprocessen hade hon blivit gravid och i september 1974 födde hon en dotter, Kakuya, på ett sjukhus i Queens. Pappan var Kamau Sadiki, tidigare känd som Fred Hilton, som hon året innan hade åtalats ihop med för ett annat brott. Shakur tilläts stanna på sjukhuset i ett par dagar innan hon fördes tillbaka till Rikers Island, där hon hölls i isolering i sammanlagt nästan två år. Kakuya togs om hand av Shakurs mamma.
Under de efterföljande åren flyttades Shakur runt mellan olika fängelser. I april 1978 placerades hon i West Virginias Alderson Federal Prison Camp, där hon behandlades som en högriskfånge, hölls i en så kallad ”maximum security unit” och, åtminstone enligt egen utsago, förvarades i samma sektion som medlemmar av en vit makt-grupp hon kallade Aryan Sisterhood. Två månader senare flyttades hon till Clinton Correctional Facility for Women i New Jersey.
Flykten
Hennes allierade i Black Liberation Army hade dock inte glömt henne. Några medlemmar gick samman och rånade ett varuhus i New Jersey för att finansiera nästa steg.
Den 2 november 1979 fick Assata Shakur besök av tre vänner. Så fort de fick syn på henne drog de fram varsitt insmugglat vapen, tog två fängelsevakter som gisslan och hjälpte Shakur att fly. Utanför stal de en polisbuss och flydde området.
Hennes vänner hade tagit sig in i fängelset med hjälp av falska id-handlingar. De körde bussen till en parkering där de lämnade fordonet och de två fängelsevakterna, innan de hoppade in i två andra bilar.
FBI inledde en stor sökoperation i New York och New Jersey, men stötte på motstånd från många invånare som vägrade samarbeta. FBI:s efterlystaffischer möttes ofta av “Assata Shakur is welcome here”-planscher.
Efter att ha levt under jord i många år dök Assata Shakur upp på Kuba 1984, där hon fått politisk asyl eftersom den kubanska staten inte ansåg att hon getts en rättrådig rättegång i USA. För allmänheten blev det känt att hon befann sig där 1987 när hon ställde upp på en intervju med Newsday. Samma år släppte hon sin inflytelserika självbiografi Assata: An Autobiography. På mitten av åttiotalet fick hon även sällskap av sin dotter Kakuya.
Under sin tid i exil blev Assata Shakur en av de viktigaste men mest omstridda symbolerna för svart frigörelse. För många var hon själva förkroppsligandet av det radikala motståndet mot rasism, polisvåld och statsförtryck. Hon betraktades som gudmor till den legendariska rapparen 2Pac och har länge haft ikonstatus inom hiphopen.
Men för andra, som köper de amerikanska myndigheternas version av händelseförloppet vid motorvägsskjutningen, var hon inte mycket mer än en polismördare.
Trots att hon undkommit lagen gav myndigheterna aldrig upp i jakten på henne. Ändå sedan flykten var Assata Shakur en av USA:s mest eftersökta människor och 2013 togs hon upp på FBI:s lista över ”most wanted terrorists”, som enda kvinna. Staten New Jersey och FBI erbjöd upp till en miljon dollar vardera i belöning för information som ledde till hennes arrestering.
Flera försök att få henne utlämnad gjordes, bland annat av president Donald Trump år 2017. Trump använde hennes överlämnande som ett av kraven för att USA skulle fortsätta försoningsprocessen som inleddes under Barack Obama. Men Kuba vägrade konsekvent.
Den 26 september avslöjade kubanska myndigheter att Assata Shakur avlidit dagen innan, till följd av ”hälsoproblem” och ”hög ålder”. Hon blev 78 år gammal. Hennes död lär väcka nytt liv i debatten om hennes arv.
Med sina många decennier på ön blev Shakur ett av de största namnen att överleva den amerikanska statens våldsamma repression av svarta frihetsrörelser.
Kuba blev hennes räddning. Det var där hon levde, där hon dog.
I exil, men fri.
Läs mer:
Böcker:
Assata: An Autobiography av Assata Shakur (1987)
Liberation, Imagination and the Black Panther Party: A New Look at the Black Panthers and Their Legacy av Kathleen Cleaver och George Katsiaficas (red.) (2001)
Artiklar:
”Evidence of ’Liberation Army’ Said to Rise” av Michael T. Icaufman för New York Times (17 februari 1972)
”Panther, Trooper Slain in Shoot-out” av Joseph F. Sullivan för New York Times (3 maj 1973)
”Group Claims Role in Florida Killings” för New York Times (24 juni 1974)
”Jury in Chesimard Murder Trial Listens to State Police Radio Tapes” av Walter H. Waggoner för New York Times (17 februari 1977)
”Joanne Chesimard Convicted in Killing Of Jersey Trooper” av Walter H. Waggoner för New York Times (26 mars 1977)
”Miss Chesimard Flees Jersey Prison, Helped By 3 Armed ’Visitors’” av Robert Hanley för New York Times (3 november 1979)
”On the run with Assata Shakur” av Ron Howell för Newsday (11 oktober 1987)
”Fugitive Murderer Reported in Cuba” av John. T McQuiston för New York Times (12 oktober 1987)
”Assata Shakur was convicted of murder. Is she a terrorist?” av Krissah Thompson för Washington Post (8 maj 2013)
”Trump to Cuba: Return woman convicted in trooper’s murder” av Associated Press (16 juni 2017)
”Cuba Won’t Negotiate Trump’s New Policy” av Aria Bendix för The Atlantic (19 juni 2017)
”Assata Shakur, convicted of killing a police officer, still wanted by FBI 40 years after fleeing to Cuba” av Christina Carrega för ABC News (16 maj 2019)
Övrigt:
Message to the Black Movement: A Political Statement from the Black Underground av The Black Liberation Army Coordinating Committee (1975)
”The Black Liberation Army: Understanding – Monitoring – Controlling” av The Maryland State Police Criminal Intelligence Division (1991)