Gustav III:s mörkande av den svenska slavhandeln
I förra inlägget skrev jag om Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln och den svenska oviljan att kännas vid de mindre smickrande delarna av vår historia. En kolonial glömska som fram tills nylien, och till viss del fortfarande, präglar Sverigebilden.
Men denna minnesförlust är inget nytt påfund utan har tvärt om en lång historia. I dåtida svenska tidningar, resereportage och böcker förekom visserligen kritik mot slaveri flitigt. Men fokus låg oftast på andra länders agerande. Rapporter om vad som försiggick på Saint Barthélemy fanns, men de var färre.
Den svenska kungen Gustav III gick själv i bräschen för att dölja den svenska slavhandeln. Det framgår i den brittiske slaverimotståndare Thomas Clarksons bok The History of the Rise, Progress And Accomplishment of the Abolition of the Slave-Trade by the British Parliament (1808).
I den beskriver han ett problem som slaverimotståndarna förutsåg. Även om de skulle lyckas driva igenom ett brittiskt förbud mot slavhandel var de oroade för att andra länder skulle fortsätta. Sverige var ett av dem.
Antislaverikommittén som Clarkson ingick i gav därför den svenske forskaren och abolitionisten Anders Sparrman i uppdrag att förse Gustav III med en samling brittiska böcker om slaveriet. Ambitionen var att övertyga den svenske kungen om att förhindra svenskar från att delta i handeln.
Enligt Clarkson svarade kungen att han hade fått ta över Saint Barthélemy från fransmännen och att ön redan hade varit bebodd av afrikanska förslavade. Kungen sa också att han var medveten om deras hårda situation men att inga svenskar, såvitt han visste, var inblandade i handeln. Han lovade att även i fortsättningen göra allt i sin makt för att svenska handelsmän skulle hålla sig borta.
Men den svenska kungens påståenden var ren lögn. Det var Gustav III och hans kungliga råd som flera år tidigare, via ett privilegiebrev, godkände skapandet av Svenska Västindiska Kompaniet, som skötte den karibiska handeln. I brevet fastslogs att handel med slavar var tillåtet.
Kungafamiljen var dessutom den största enskilda aktieägaren i kompaniet och Gustav III var personligen involverad i styrandet av kolonin.
Läs mer:
The History of the Rise, Progress And Accomplishment of the Abolition of the Slave-Trade by the British Parliament av Thomas Clarkson (1808)
Den svenska kolonin S:t Barthélemy och Västindiska kompaniet fram till 1796 av Ingegerd Hildebrand (1951)
Ön som Sverige sålde av Bengt Sjögren (1966)
Det kungliga svenska slaveriet av Göran Skytte (1985)
Svarta Saint-Barthélemy: Människoöden i en svensk koloni 1785-1847 av Fredrik Thomasson (2022)